tisdag 27 maj 2014


16

I maj klockan tjugotvå
är himlen fortfarande blå
I maj tvåtusenfjorton
bleknar allt annat bort
de är gråa fläckar
i den dånande branden
I maj denna morgon
blir jag aldrig riktigt
utsläppt ur den här
ihåliga famnen

15

emil jensen
"Jag bor i en värld där det finns en gud, och jag bor i en värld där det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld full av minareter och full av judiska högtidligheter, kristna trosamfeligheter och shinduistiska vad deras grej nu heter. Jag bor i en värld full av färdigpackiterade trospacketer och jag bor i en värld som helt drivs av nya nyfikenheter på egna egenheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en nyriblar värld som tror på mammon och tillber tillväxtlighter och överflödigheter och matrialiteter. Jag bor i en värld full av pasceter, asketer utan religionstillhörighter som blivit asketer för att dom är lågavlönade esteter som tror på sina egna konstnärlighter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en “new-age” och flummig värld med vattensängar och sjögrästapeter, folk som kan prata med alger och spå i maneter och dansa med valar och jamma med änglatrumpeter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en fredlig värld där alla levande entiteter är allt annat än isolerade enheter, där alla identiteter och personligheter egentligen är samma världs-ande som det då heter. Jag bor i en värld där vi har ihjäl andra människor för att dom tillhör andra nationaliteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där dessa vanligheter stelnat till normaliteter och där dom raraste av raroter mobbas ut som avvikande abnormiteter och konstighter, och jag bor i en värld där vi älskar olikheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där sånna som jag är minoriteter och jag bor i en värld där sånna som jag är majoriteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld där det som vissa kallar friheter för andra bara ensamheter och det som för vissa är tryggheter för andra är tristress och tråkighter i samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld där tekninken gjort att vi kan nå varann med enorma hastigheter och jag bor i en värld där de glider ifrån varandra meter för meter. Och jag bor i en värld där vi dras till varandra som magneter och frossar i trevliga tetateter och slukar varandras kroppsligheter och härligheter och olika former av kärligheter. Och jag bor i en värld där vi hatar, hyter, hotar och allt vad det heter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld som styrs av ryggradslösa slemmigheter och icke några namngivna brännmaneter som delar upp folk efter kön, ras och sexualiteter och skyller kriminaliteter på etniciteter och vill utvisa alla dom som inte kan utala vad dom heter. Och jag bor i en värld som blomstrar i solidariteter, öppenheter och generösiteter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld av maniska skov och deppresiviteter, gråa sörjor och mediokra smeter. Och jag bor i en värld där rika män som heter peter heter piter wallenberg och äger marker och fastigheter och egna fotbollslag och atleter och olefyndigheter. Och jag bor i en värld där en stor familj trängs på tolv kvadratmeter utan rent vatten, mat eller saniteter och utan minsta möjligheter till mänskliga rättigheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Och jag bor i en värld av sprakande solar, strålande stjärnor och frodiga planeter, supernovor, svarta hål och vilda kometer. Forsande floder, öppna hav och mysterier och hemligheter som fyller oss med ödmjukheter och tacksamheter och visioner om hållbarheter, för vi vet att den här världen har begränsade kapaciteter. Ändå bor vi i en värld där vi varje minut skälvar, plundrar och bränner flera kvadratkilometer av samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld då när det regnar då himlen gråter det heter och när det pissar ner då är det någon som tömmer guds kateter. För jag bor i en värld där det är okej att skymfa alla heligheter. Och jag bor i en värld helt utan yttrandefriheter och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som där det finns en gud och jag bor i en värld som det inte finns en gud och det är samma värld, exakt samma värld.

Jag bor i en värld som är det värsta helvetet av alla helveter och jag bor i en värld som är paradisplaneten av planeter och det är samma värld, exakt samma värld och det är världen den heter.

14





13

As if my intentions were bad
As if i intended to make you sad

12

My feelings are my own, 
They cannot be altered from outside. 
And as it occurred to me, 
That an action which is ineffectual, 
Thereby becomes meaningless. 
As the affection someone, 
You love them, 
And when you have nothing else to give, 
You can still give them love. 
With no roads left, 
That no man has ever set foot on.
No curbs that no one has ever sat on.
My drifting feet in desire to keep wandering
For now, you said, no shoes are required
For now, I can be your carpet wherever you go. 
Steps that keep increasing
The world needs to double the amount of shoes.
So many steps,
Running ahead, 
Continuing forward.
The effort of your struggle, 
Results in the fear of being unknown.
And the fear of selecting the shoes
That world didn’t choose.

11


10


9


8

Enligt mina beräkningar,
borde det ta
ungefär ett helt liv
att komma in i livet
men inte ens då
får man komma
backstage. 

7


6

rastlöst hjärta
är ett hjärta
utan förhårdnader
för jag är alltid påväg
bort
från det som skaver,
och därför 
har jag inget ärr 
men taktkänsla

5

Den mänskliga leken
Ett, två, tre. Spring. Visst känns det som att vi bara leker? Det är bara på låtsas. Vi leker att den här världen inte är förorenad. Vi leker att den inte går ut på att gömma sig från eländet. Att luften inte består utav grumlig propaganda och att vi utan problem kan inhalera allas offentliga åsikter som om det vore syre. Men den mörka dimma som lagt ett lock över logiken gör att det enda vi människor egentligen har gemensamt är att alla är lika sjuka i huvudet. Och vi vadar fram i samma jäkla gyttja med ångesten, patriarkatet, ätstörningarna och rasismen upp över öronen, men ändå så slår vi varandra sönder och samman för att kippa efter de sista syremolekylerna? Fattar inte.
Vi smutsar ner varandras åsikter och river upp de sår som redan läkt. Och omedvetet blir vi mer och mer immuna mot det hudlösa mörket, vi ser det som normalt att veja för den inkonsekventa smygdiskrimeringen och glömmer bort att vi en gång sett horisonten i gryningen eller fågelsamlingen när dom i trupp flyger söderut. Gemensamt spikar vi på ytterligare en planka på känslotröskeln bara för att vi inte blir förvånade längre, ungefär som i ett destruktivt förhållande. Vi glömmer bort, vi förlåter allt det som skapar sorg. Tillsammans står vi i en ring och pekar finger på personen till höger om oss.
Det är en skör värld vi lever i, och jag undrar bara
om vi kan bli fria någon gång.

4

nu sviker jag känslorna
genom att säga 
att de livnär sig på tillfällighet och bekvämlighet
och bara för att det passar
så kallar man dem
för kärlek. 
vi borde skapa
ett mindre ord för det
nåt vi kan slänga runt oss
precis som vi gör med våra hjärtan

3

Tänk om det fanns en kyrkogård för känslor
Där man kan hälsa på och säga vila i frid till höstångesten 2007 eller sörja kärleken till den knasiga norrlänningen du en gång kände

2


1

det är först när man inser 
att man, i ett sammanhang, 
är utbytbar 
som man kan.
1. bli fri
X. dö
2. försöka ännu mer